MAKT eller moral

Det är få individer som går i attack mot orättvisor och missförhållanden i samhället. Mobergs misstänksamhet mot makten gick hela vägen upp till samhällspyramidens topp, där blev han uppmanad att " skriva dramatik, inte göra dramatik". Verkligen var han med flera andra kritiker hjältar som gick till attack mot dubbelmoralen som fanns inom samhället.  

- "Flera professorer slutat. Orsaken som anges är en despotisk ledning. Organisationsformen drivs som aktiebolag under

   ledning av en vd".

- "Läkare jobbar dubbel tid. Han fakturerade över 300 timmar/månad".

- "Efter 29 års anställning är mitt jobb nu är slut för jag råkade ju bli sjuk! Av ledningen fick jag inte ens en blomma"…

- " ingen utländsk bakgrund gäller för att få ett jobb".

- " kritiker riskerade avsked"

- "vi har något så vackert präntat på papper, att alla ska behandlas lika oavsett ålder, kön, etnisk bakgrund och sexuell

   läggning. Återigen vackra ord men väldigt tomma".

- "De började även begränsa eller undertrycka den fria debatten och kritiken inom sina organisationer"

- "i dag fick jag dock besked om min nya lön. Den ökad med hela 400 kronor! Det är som vanligt fokus på chefernas"…

- " slutade jobba efter 15 år anställning. En sämre arbetsgivare har jag inte mött, före eller efter".

- "tack för mig" 

    Listan kan göras mycket längre.

    Och när man ska försvara sitt revir, kan man ge olika svar

- "dessa uppgifter slår vi tillbaka".

- "att kvalitén på hans arbete som rådgivande inte alls blev lidande av hans tunga arbetsbörda".

- "jag har inte fått kännedom om det än"

- "Jag har oerhört förtroende för honom/henne"

- "jag kan tyvärr inte svara just nu"

- "det här är allvarligt…"

- "Nu hinner jag tyvärr inte svara på fler frågor"

- "den som kritiserar företaget offentligt är inte välkommen att vara kvar"

- "jag tros inte svara på"

- "jag håller inte med"

- "jag hänvisar till …"

Samhällskrafter som; bl.a. undersjuksukterskor, bussförare, kommunanställda, offentligsektorns anställda, studenter, sjukskrivna, arbetslösa, unga politiker, en kvinna som utsatts för sexuella trakasserier på jobbet, eller kanske en vanlig Svensson som jobbar någonstans, många av dem har förväntningar och som är svåra att förverkliga, många som vill höja rösten i samhällsdebatten, men den rädsla som finns och den ständiga kampen mellan att höja rösten och riskera att bli utslängd, eller hålla tyst för att kunna stanna kvar. 

Med annat ord att utnyttja folk till max. det är iaf vad jag kallar för dubbelmoral, och utan att särskilt många ögonbryn höjs när många av dem som kritiserar, utsparkad i skuggen, kanske de få som alternativ av sina chefer en löneförhöjning eller klapp på huvudet " åå vad duktig du är" samt en ”högre” befattning i företaget. Ett typisk klimatet som bara tystar ned saklig kritik, och inspirerar bara ogenomtänkta inlägg och upprepningar av samma sak om och om igen, så länge som ingen allvarlig kritik riktas mot den egna ledningen. Sådan kritik existerar knappast, och även om den finns är den mycket stel och pliktskyldig, ett yttrande för syns skull, för att ge en glans av opartiskhet.

Sällan eller aldrig hör man talas om en kritik inom organisationen eftersom det censureras i många fall, konsekvens för detta leder till att hela organisationen utvecklas fel. Diskussionen leds bort från kärnor och riktas in på figurer som inte hotar de ledande. Struntsaker blåses upp. Huvudsakliga sanningar förtigs och lögner kan bli normer. 

Kanske en ny variation av Platons idealstat, där ska det finnas tre stånd, vanligt arbetande folk, soldater och den ledande klassen. Det fanns också med annat ord ”invandrare” som inte är en särskild klass. 

Det har varit många funderingar över vad som egentligen hände bl.a. efter Skandias chefer skandal, utvisning av egyptier, orkanen Gudrun, Migrationsverket firande flera avvisningar med champagne, sagan om Tsunami, makt eller moral, och listan är lång… Sen har det gått många debatter och diskussioner och frågan är: Vad hände sedan? Vad hände sen?

Vårt samhälle behöver flera flitiga debattörer som kan delta alltid aktivt och engagera sig i samhällsdebatten, som Moberg och Tage Danielssons som en gång skrev "Enligt samhällets lag, vist av Makterna stiftad, blir man antingen arbetslös eller förgiftad. Och när bolagets blommor på träfracken strös är man både förgiftad och arbetslös." någon eller några som kan höja rosten precis som pojken som sa: "Men kejsaren har ju inga kläder på sig. Han är naken! och många av oss i folkmassan mumlar fortfarande … När mumlet inte gick att härleda till en enskild människa så vågade orden formuleras högt av alla:

"Han är ju naken – han har inga kläder på sig!"

Men å andra sida vi ska inte glömma vad kejsarens minister sa "ja, ja ditt majestät, men folk brukar glömma som alltid". – Och att det finns individer omkring oss, som är suveräna på sy imaginära kläder åt kejsaren.

Vem identifierar du dig? Kejsaren? Ministern? Pojken? Eller den någon i stora folkmassan?  

Detta har jag försökt få in på insändarsidor i vissa tidningar, men ....

Muhammed Muadi