Ett personligt slutord

Kritiskt eller kreativt tänkande?

Några reflektioner

" vardagen består av en serie möjligheter, förargligt maskerade som olöslig problem" Oscar Wilde

Denna bok som härmed publiceras utgör resultatet av projektet ”De nya amerikabreven”. Ett projekt som engagerade ett tiotal invandrare. Här beskrivs bland annat invandringens sociala förhållanden, språket, identitetsproblem, arbetsmarknadspolitiska åtgärder riktade mot invandrare, samhällsförändringar, väntan och ibland hopplöshet.  

Den hierarki som finns ger stora möjligheter för olämpliga att missbruka sin ställning gentemot invandrare. Enligt många invandrare jag har kommit i kontakt med, så finns det en klubb som styr; förljugen ledarstil, sitter och gaggar om det vanliga, där dömer de flesta invandrare till ett oändligt utanförskap.

Där behandlas invandrare som de vore barn eller som om de har något slags handikapp, vilket innebär att de behöver hjälp hela tiden. De blir behandlade som andra klassens medborgare trots att många av dem upplevt sagan om integrationen och kulturella skillnader under många decennier. Enligt många av de invandrare jag talat med måste man så fort som möjligt integrera dem i det svenska samhället. En ömsesidig process som bygger på respekt, jämlikhet och samförstånd mellan individer. Att få dessa människor att känna sig välkomna i det nya landet och ge dem chansen att kunna stå på egna ben. Alla har rätt till en ekonomisk grundtrygghet för att individen ska kunna fungera självständigt i samhället. Ge dem framför allt ett arbete, där kan de försörja sig själva. Som en kompensation för segregationen som är en följd av den höga arbetslösheten. Många invandrare har en sporadisk kontakt eller ingen alls med den del av samhället där man har makt och inflytande. Utbilda individer ur invandrargrupper och enskilda invandrare till formella demokratiska representanter som kan göra det tydligt för sina landsmän vad som förväntas av dem i det nya landet. Detta skulle ge dem en möjlighet att förstå och respektera den svenska modellen och att de ska känna sig delaktiga i Sveriges utveckling. De flesta av oss tycker att alla människor har lika värde, och vad är sanning?

Enligt Dalai Lama handlar det om att ”är vi bara den vi är, varken mer eller mindre, då har vi inga problem med varken självkänsla eller självförtroende”. 

Jag skulle vilja uttrycka ett stort tack till alla de hjälpsamma, fantastiska människor som medverkat i detta projekt. Utan er hade aldrig detta arbete kommit till.

Ett speciellt tack vill jag rikta till Assyriska Babylon Föreningen i Jönköping samt till Erik Lindfelt, och Stefan Larsson.

Muhammed Muadi