Breven som ger invandrarnas syn på Sverige



Svenskarna har samma efternamn, går upp halv sex för att läsa tidningen, står i kö och tycker det är status att vara upptagen.

I Sverige behöver man inte bo med någon man inte älskar.
Men där finns rasism och det är lögn att det är jämställt mellan svenskar och invandrare. Några lösryckta meningar ur brev invandrare i Sverige har skrivit till nära och kära i sina forna hemländer.
Breven finns i boken De nya Amerikabreven - tolv Jönköpingsbor skriver till hemländerna, som ges ut av Jönköpings kommun.
- Projektet ska ses som en exempelsamling, som kanske kan leda till fördjupning och forskning, säger Erik Lindfelt, bibliotekschef i Jönköpings kommun, till TT.
"Småland står som sinnebilden för många svenskar som utvandrade till Amerika", skriver kommunalrådet Peter Persson (s) i sitt förord, och det var också han som kläckte idén till boken i syfte att bidra till förståelse för vår samtid.

Få av de så kallade Amerikabreven, som utvandrade fattiga svenska bonddrängar skrev för 100 år sedan, når stilistiska höjder.
Dessa nya Amerikabrev däremot präglas av god kunskap i både språk och samhällsuppfattning.
- Urvalet har helt klart styrt resultatet och det märks att det är välutbildade personer som skrivit, säger Erik Lindfelt.
Redaktören Muhammed Muad har i samarbete med invandrarföreningar och bekanta fått mottagarna att skicka tillbaka breven till Sverige.
Av ett 40-tal har sedan valts ut tolv till boken. Det går att urskilja tre huvudteman: Beskrivningen av det välfungerande, vackra Sverige med de återhållsamma svenskarna. Frustrationen över att inte komma inte på arbetsmarknaden, att bollas mellan evighetslånga utbildningar och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Kritik mot getto boende, utnyttjandet av sociala trygghetssystem, mygel och fusk.

Heba beskriver för sin syster i Libanon svenskarna som troende, konservativa och godhjärtade medan Adnan berättar för en kompis i Irak om den vackra natur som gudarna välsignat landet med, om dagg som lägger sig på gröna löv och sedan blåser bort av minsta lilla vindpust.
"Svenskar är ett folk som tycker om ordning och reda", skriver han.
"Ett bra exempel på detta är de köer man träffar på vart helst man går. Köerna kan vara både inne i affären eller sträcka sig långt utanför densamma, oavsett om det regnar eller snöar. Ingen uttrycker sitt missnöje över detta, utan alla står tystlåtna kvar. Detta bekräftar svenskarnas respekt och hänsyn till andra människor, vilket är ett kulturellt karaktärsdrag."
"Hos oss är det tvärtom", konstaterar han. "Där råkar man ut för köer som mer liknar ett rufsigt hår."

Maria avslöjar för mormor Alem i Etiopien att hon inte längre bor ihop med sin man:
"Du behöver dock inte känna dig orolig för mig och barnen eftersom jag lever i Sverige. I Sverige lever man annorlunda; man måste inte bo tillsammans med någon man inte älskar eller inte trivs ihop med."
Zakaria skriver till sin morbror i Libanon att det är en lögn att det skulle råda jämställdhet mellan svenskar och invandrare.

Said spaltar upp en rad åsikter om svensken till sin kompis i Libanon: De flesta svenskar har samma efternamn, med viss variation. Svensson provsmakar flera olika ostar innan han beslutar sig för att köpa ett halvt hekto. Svensson dricker mycket mjölk och använder mycket socker och grädde i maten. Svensson bjuder sällan hem sina kollegor på middagar. Svensson ägnar många timmar framför tv:n men påstår alltid att han sällan ser på tv.


Göran Sjögren/TT

VT.se