|
Alltid har det varit så att kärleken inte vet sitt eget djup förrän skilsmässans stund är inne. |
|
Men om ni i fruktan endast söker kärlekens frid och kärlekens njutning, då är det bättre att ni skyler er nakenhet och går bort från kärlekens tröskplats, till ett liv utan årtiders växlingar, där ni skrattar men inte allt ert skratt och gråter men inte alla era tårar. |
|
Och då ni arbetar, älskar ni i sanning livet, ty att älska livet genom arbete är att vara förtrogen med livets innersta hemlighet. |
|
Jag säger, inte i sömnen, utan i middagstimmens klarhet, att vinden ej talar ljuvligare till de jättelika ekarna än till de minsta av alla grässtrån; Och endast den är stor, som formar vindens röst till en sång, förljuvad av hans egen kärlek. |
|
Och om ni inte kan arbeta i
kärlek utan endast med olust, är det bättre, att ni lämnar ert
arbete och sätter er vid templets port och tar allmosor av
dem, som arbetar med glädje. |
|
En kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade: |
|
Och han sade: |
| Ert barn är inte era barn |
| De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv |
| De kommer genom er men är inte från er |
| Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte |
| Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar |
| Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar |
| Ty deras själar dväljs i morgondagens hus, som ni inte kan besöka, ens i era drömmar |
| Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er |
| Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som har flytt |
| Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar |
| Bågskytten ser målet på det oändligas stig och |
| Han böjer dig med sin makt för att Hans pilar skall |
| gå snabbt och långt |
| Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand |
| Ty liksom Han älskar pilen, som flyger, älskar Han |
| också bågen, som är stadig |