Sjölvständiga kvinnor

Lotta Gröning, debattredaktör på Aftonbladet, fil dr i historia, ger en mycket mer positiv bild av Alva Myrdal i sin bok "Kvinnans plats - min bok om Alva Myrdal", jämfört med Yvonne Hirdman som är betydligt mer kritisk i sin bok "Det tänkande hjärtat" som vi diskuterade här igår.

Hej Lotta Gröning. I många feministers ögon är Alva Myrdal en "manskvinna", en kvinna som lierar sig med män, och ser till att själv få framgångar, istället för att gå till öppen konfrontation mot systemet och de figurer som bär upp det. Vad säger du om det?
- Jag tycker att det är orättvist, och fel. Jag har inte en sådan bild av Alva. Tänk hur hon hela tiden blev nertryckt av män, det tog ju evigheter innan hon fick något erkännande, egentligen kom det inte riktigt förrän hon var död.
- Jag tycker inte heller att relationen mellan Alva och Gunnar Myrdal kan kallas "Århundradets kärlekssaga". Jag tycker mer att det är "Århundradets intellektuella samtal", kärleken dog redan under andra världskriget. Alva var ju på väg att skilja sig flera gånger. Men Gunnar hjälpte henne mycket, och han var inte svartsjuk på hennes framgångar heller, men han ville ha henne för sig själv. Hon var hans: hans samtalspartner, hans sekreterare, hans fru.
- Han kunde heller inte tänka sig att flytta någonstans för hennes skull, däremot krävde han att hon skulle flytta efter honom. Karriären fixade hon faktiskt själv, utan hjälp av partiet i alla fall.
- Jag ser henne verkligen som en oerhört drivande, duktig, kompetent person, men alldeles för egensinnig för att passa in i vare sig partiet, eller i samhället.

Hur var Alva mot andra kvinnor, enligt dig?
- Hon hade flera viktiga relationer med kvinnor, men det är klart att hennes val av Gunnar Myrdal innebar ett problem när det gäller det. Gunnar var ofta oerhört nedlåtande mot andra kvinnor. Gertrud Sigurdsen bland andra har berättat hur Gunnar var antingen hånfull eller nonchalant mot alla han inte tyckte höll måttet, framförallt kvinnor. Han såg Alva som sitt projekt, hon behövde inte anpassa sig efter andra, men hon skulle anpassa sig efter honom.
- Att hon stod ut med honom så länge, det begriper jag inte.

Du har skrivit in dina egna erfarenheter i boken också, och berättat om hur Alva inspirerar dig. Varför?
- Jamen, jag är ju livrädd för att folk ska tro att jag jämför mig med henne på något sätt! Jag blev alldeles knäsvag när Eva Bonnier föreslog att jag skulle skriva in mig själv först. Men det funkar ju bra, och det sätter fokus på det generella, det som andra kvinnor kan identifiera sig med hos Alva Myrdal.

Vad består det här enorma intresset för Alva Myrdal av egentligen? Är det sentimentala skäl, när en kraftfull arbetarrörelse, visserligen en mansrörelse men med muskler, tyckte sig kunna kosta på sig även besvärliga kvinnor och kvinnokamp. Nu är det ju på många sätt ännu värre för kvinnor inom socialdemokratin. De borgerliga partierna har kommit till makten, kampen mot kapitalismen är skrinlagd, man går och hukar mot män med mer makt och pengar och vänder istället en grötmyndig irritation mot de egna kvinnorna. I det läget kan en sentimental längtan dyka upp efter en tid när man fortfarande hade förhoppningar om att kunna stöpa om samhället och människorna efter rörelsens huvud? Vad tror du om den lägesbeskrivningen?
- Nej, jag tänker inte riktigt så. Jag tror att Alva håller på att få kvinnornas upprättelse. Hon blev ju en syndabock i många år, vilket kulminerade i böckerna som sonen Jan (Myrdal) skrev. I början när jag var ute och talade om Alva då sa framförallt de äldre kvinnorna: men den där förskräckliga människan som svek sina barn. Men nu börjar man se att hon faktiskt var kunnig och kompetent och att barnen faktiskt hade en pappa också. Jag tror också att kvinnor har börjat se Alvas öde som del i ett mönster, eftersom vi ser rätt många exempel på hur kvinnor behandlas illa i politiken. Jag tror att det är rannsakans tid för kvinnorna när det gäller Alva Myrdal.

- Nu håller vi ju också på att förlora den svenska modell som hon initierade och bidrog till att bygga upp: möjligheten att få livet att gå ihop genom barnomsorgen för kvinnorna inte minst. Nu har ju de borgerliga vunnit valet dessutom. Samtidigt tror jag inte att det finns ett gubbigare parti än socialdemokraterna. - Det är aldrig några starka självständiga kvinnor som kommer fram där. Under stort hemlighetsmakeri försöker de istället få fram någon som är "lagom", som de kan fortsätta styra.

Många blev väldigt förvånade över lanseringen av Carin Jämtin. Varför blev hon plötsligt en kandidat?
- Hon är den minst dåliga kandidaten, och inte inblandad i de här maktstrukturerna. Jag tror att man hoppas att hon ska kunna bryta gamla motsättningar inom socialdemokraterna. När man pratar med folk på Sida och så har de en otrolig respekt för henne, att hon kan sina frågor. Det är ju mer än man kan säga om Mona Sahlin de senaste åren.

Men Mona Sahlin har å andra sidan blivit desavouerad genom att Persson hela tiden har placerat henne på områden där hon kommer minst till sin rätt, eller?
- Ja, absolut. Men jag tror att man vill bort från de gamla politruckerna, och Jämtin är det nyaste de har, någon annan kan inte bli aktuell inom socialdemokratin.

Kan inte Margareta Winberg komma tillbaka?
- Ha, ha. Den chansen är nog mindre än en promille. Tyvärr går det inte, hon var för aktiv, egensinnig och för kraftfull. De andra kvinnorna i socialdemokraterna spelar ju med i spelet mycket längre, håller med gubbarna utåt, kritiserar inte öppet. Sedan hatar de Persson, mellan skål och vägg.

Och Margot Wallström?
- Hon vet att det ligger till på det här sättet, att bakom den utsträckta handen är de gamla patriarkala strukturerna i princip intakta i socialdemokratin, därför kommer hon inte att tacka ja till att bli partiledare.

Så du ser ingen ny Alva Myrdal i socialdemokratin idag?
- Nej, absolut inte! Där får de fortfarande mest koka kaffe och göra det männen säger åt dem att göra. De får inte vara med. Den som gubbarna vill ha till partiledare är egentligen Pär Nuder, då får alla sitta kvar på sina poster, i orubbat bo.

Så varför fick Alva Myrdal vara med, för hon fick ju det under den senare delen av sitt liv i alla fall?
- Om vi tittar på Alvas tidiga karriär så fick hon ju inga uppdrag alls själv utan var tvungen att verka helt genom Gunnar. Han presenterade henne i och för sig aldrig som bara sin fru, utan också som arbetskamrat. Sedan fick hon sitta på Kvinnoförbundets mandat i några sammanhang, men fick aldrig de tunga uppdragen. Sedan lämnade hon partiet och verkade på tex Socialpolitiska Institutet.
- Det var långt senare, i och med Olof Palme, som hon fick egna uppdrag. Men alla intressanta kvinnor i socialdemokratin har råkat ut för den här diskrimineringen. Titta på Inga Thorsson, Maj-Britt Theorin, Nancy Eriksson, även Birgitta Dahl som man gjorde till talman för att slippa henne som minister.
- Alla vänsterradikala tänkare åkte ut med EU-debatten. Alla som var mot EU-stämplades som traditionalister och bakåtsträvare. Idag är socialdemokratin en döende rörelse, ett parti på dekis. Men det är inte bara EU-motståndare som betraktas som "illojala sossar", alla som har en avvikande uppfattning överhuvudtaget, i någon fråga, fryses ut.
- Det har ju hänt mig med, men jag har aldrig lärt mig hemifrån att jag skulle hålla käften och vara lojal. Jag har fått lära mig att tänka själv och våga stå upp för min åsikt och ha stora visioner. Arbetarrörelsen är lika mycket min!

- En av de få kvinnor som kämpar emot är Nalin Pekgul, men hon har lagt ner kampen för sex timmars arbetsdag. Hon blev ju också kraftigt bortgjord av Persson. Jag tycker att det är dags att någon vågar säga det här, ta upp den här diskussionen om socialdemokratin, annars kan det vara ute med den.
- Tyvärr verkar inte insikten om behov av genomgripande förändring ha nått upp i toppen. De tror fortfarande att det går att vinna nästa val, med Pär Nuder, och utan att göra något annat än vänta in folks ökande missnöje med de borgerliga.

Så var håller de nya Alva Myrdal hus idag då?
- De är väl i Greenpeace, i kvinnliga nätverk, i de nya vänsterrörelserna. Det är de som engagerar sig i samhällsbygget, försöker hitta nya lösningar på hur vi ska leva och bo, blåser liv i byar på landsbygden, engagerar sig i klimatfrågan, kvinnor som hittar alternativa sätt att leva och arbeta, det är de som utgår från den verklighet vi lever i men förhåller sig aktivt och kreativt till den.
- Jag tycker att det finns ett sånt förakt för kvinnors arbete fortfarande idag! Det är som att gå på en auktion och köpa en låda dukar för 50 spänn! Vad än kvinnor gör så är det underbetalt, kvinnor sliter verkligen, och att då möta den här hånfulla inställningen från manliga socialdemokratiska politiker som bara säger nej till hushållsnära tjänster, som om det bara vore en klassfråga, det retar mig.
- Alva står ju mitt i skärningspunkten i den här debatten. Hon hade barnflicka och hemhjälp i en tid när arbetarklassens kvinnor blev hemmafruar. Borgarklassens kvinnor fick utbildningar och intressantare fritidssysselsättningar, men arbetarklassens kvinnor fick bara slita, både på jobbet och hemma. Alva brukade ju berätta historien om hemmafrun som hade så tråkigt att hon sydde en bilöverdragsklädsel till sin man av 18 kattskinn.
- Hela det här att kvinnans arbete inte räknas som lika viktigt, det lever vi med fortfarande.

Hur har din bild av Alva Myrdal förändrats sedan du började att sätta dig in i hennes liv mera på allvar?
- På ett sätt föll fjällen från mina ögon. Jag hade visserligen inte den demoniserade bilden av henne, snarare att hon var den där hyllade människan, men för mig har hon blivit en vägvisare. Plötsligt förstår jag patriarkatet, jag ser genom Alva hur det fungerar, hur Alvas öde därmed angår oss alla.

Finns det någon Alva Myrdal-lookalike i socialdemokratin, eller i svensk politik överhuvudtaget? Hur förvaltas arvet efter Alva Myrdal? Åsa Mattsson samtalar med Lotta Gröning, i andra delen av Salongk.se:s julläsning om den politiska ikonen Alva Myrdal.