|
Invandrarfamiljer föremål för granskning för att deras höga skilsmässaofrekvens räknas som ett tecken på familjekris (till skillnader från svenska familjer där skiljemässor tolkas i termer av sen moderna praktiker). En viktig aspekt av den rasistiska representation av ”invandrarfamiljen” är den roll som kategorin av ”invandrarfamilj” har spelat i legitimering av demonteringen av välfärdstatsresurser. Myndigheterna har under nittiotalet ofta hävdat att ”invandrarfamiljer” själva ”vill” ta ansvar för omsorg om barn och äldre hemma. Mycket tyder på att ”invandrarfamiljer” systematiskt diskrimineras i tillgång och användning av välfärdstatstjänster. Produktion av
litteratur som på olika sätt skapar bilder av
invandrarkvinnor ökar kraftig inom forskningen.
Traditionella föreställningar dominerare fortfarande
i dessa framställer ”dem” som passiva och/eller som
exotiskt annorlunda. Man lägger tyngdpunkten vid
kulturenssentialistiska förklaringar, där (de
andras) kulturer ses som statiska med oföränderliga
värderingar och referensramar./Diana
Mulinari, docent i sociolog, Socialistiska dabbat |