Ur medborgarperspektiv förblir det en gåta varför svensk kommunal verksamhet står utanför all oberoende revision. Riksrevisionsverket får inte revidera kommunal verksamhet. Folkvalda politiker reviderar varandra, många gånger utan djupare insikter i den komplexitet som revision innebär.

I Sverige ser vi överheten om beskyddare, inte som förtryckare. Många invandrare ser med förvåning vad vi som medborgare accepterar när det gäller kontroll, byråkrati och blanketter. Att läsa deklarationsinstruktioner är kronligt även för mig som välutbildad. Instruktionerna är ogenomträngliga och otydbara. 

Vi har ett myndighets- och organisationsperspektiv i vår offentliga förvaltning, inte ett medborgarperspektiv. Den kritiken kan man framföra, men det är svårt att göra någonting åt. Det finns så många ”armerade intressen” i starka centrala myndigheter, uppbyggda sedan längre, i en annan tid. De har mål för sin verksamhet som kanske inte alltid sammanfaller med medborgarens väll och ve långsiktigt. Då är det möjligt att systemfelen gör att regeringen måste styra på ett helt annat sätt.

I riksrevisionsverket undersökning finns flera ex. på hur det kan gå till:

- En internrevisor har fått besked av sin myndighetsledning att inga brister bör rapporteras, eftersom det skulle ställa myndigheten och ledningen i dåliga dagar.

- Det förkommer att myndighetspersonal förbjuds att ta kontakt med internrevisorerna och påtala missförhållande

- några internrevisorer har upplevt hot om repressalier, t ex när en myndighetschef inte ville att en planerad granskning skulle genomföras, i ett annat fall när en revisionsrapport innehöll kritik mot myndighetschefen. Inga- Britt Ahlenius, generaldirektör i Riksrevisionsverket 2002:5