E- mail, brev och artikel till  

  1. Mina reflektioner
  2. Media                                                                                                                                
  3. Makt eller Moral ?
  4. Zarathustras resa
  5. Ett personligt slutord
  6. Mina Artiklar på arabiska
  7. Vem är jag ...?

Mina reflektioner

Bifogar ett e-mail som gick ut till Hanz Holtz den 28 sep. 06. Men det kom aldrig svar från honom?

Men låt oss nu hoppa att Du eller någon annan kan vara tydlig och ge mig någon förklaring.

Detta möte ägde rum några veckor föra valet, och redan viste nästen alla att socialdemokraterna ska förlora valet. Många av Er trodde aldrig att det är omöjligt att förlora 
valet men för mig och många andra är inget omöjligt. Orsaken till valnederlaget är enkla. Partiet lyckades inte att synliggöra och driva en politik buren av moderna 
socialdemokratiska idéer. 
Det vill säga att det inte har funnits någon moderna socialdemokratisk idéutveckling att tala om, vilket inte har funnits på decennier. Det är omöjligt för oss att förändras 
över en natt, men var och en av oss skulle dag för dag växa mot uppfyllandet av målet individuell fullkomlighet. 

Muhammed Muadi

Svar

Tack för ditt mejl. Jag kommer att ta upp ditt mejl vid Rosenlund -Ekhagens s-förenings nästa styrelsemöte som vi har den 30/10. Därefter återkommer jag med svar till dig.
 

Gunilla Karlsson
20 okt. 06

---------------------------

Hej!

Det började med en diskussion på ett möte. Det som är gemensamt för alla de mötena människor emellan är viljan till dialog!

 

En äkta dialog människor emellan är ofta den allra viktigaste ingrediensen för att åstadkomma lärande. Varaktig förändring och strategisk utveckling, i både myndigheter och i andra organisationer. Konsten att samtala, att för dialog, är lika gamla som mänskligheten själv och ändå behöver den återupptäckas i vår tid. William Isaac formulerar en god dialog,” A dialogue has a center but no sides”. Det viktig att alla slags åsikter, tanker och känslor läggs fram, öppet och med lika värde, på dialogens gemensamma arena. Det handlar inte om att diskutera för och emot, att recensera varandra eller att rikta argument specifikt emot tidigare inlägg. Det är en konst, att låta också motstridande och heta frågor eller till synes uppenbara lösningar vila i dialogen.

 

Diskussionen spände över många ämnen; från politik till samhällskunskap och dialog människor emellan. I den avslutande diskussionen för jag fram ett par viktigt ämne. Jag vill dela deras tanker med Er, men jag vill också höra vad Ni har att säga, och vad för slags Socialdemokrat Ni vill ha i framtiden?

  

I en intervju med Jan Guillou, går han till angrepp mot socialdemokratin:

– Socialdemokraternas högervridning har lagt grunden till Skandiadirektörernas girighet, tycker författaren. Det som intresserar honom är den psykologisk-politiska

   förändringen som har pågått i samhället sedan 1980-talet och som har varit grogrund för Skandiaaffären.

 

– Socialdemokratin har blivit en kombination av förstelnad makt och folkpartism, ett liberalt maktparti. Bristen på debatt skapar ett stort utrymme för Skandiadirektörer att

   driva sin högerideologi in absurdum. 

 

– den offentliga sektorns synbara brist på framgång tenderar på bristande ledarskap utan att man talar om brist på målklarhet och strategier för långsiktig framgång

 

– eliten är kosmopolitisk- folket lokalt. Förr hade vi aristokraterna, som sedan följdes av byråkraterna. Nu har vi kosmokrater, den nya eliten som antingen har kapital 

   eller kompetens eller bägge delarna.  

 

– ständigt denna girighet, denna avsikt att sko sig, denna obegripliga längtan efter mer hos dem redan har mycket. Är det en drift som inte går att kontrollera? Är det

   personer med den  driften som rekryteras till allt högre poster i företag, myndigheter och andra organisationer? Eller är det så att de som klättras med klättringen? 

 

– det finns dolda berättelser i myndigheter och andra organisationer som talar om vad man får säga och vad som är förbjudet. Den dolda censur eller öppenhet som är

   outtalad i en organisation påverkar hur människor talar med varandra

 

– olydiga medarbetarna har inte bara idéer, de ifrågasätter också. De föreslår förändringar, rapporterar misstag och påpekar fel som chefen eller andra auktoriteter gör. 

 

– många är tröttna och förbannad när man ideligen ser alla dessa sossarna komma med sina vansinniga idéer i  TV och i tidningar.
 

– flera av dessa dialoger människor består att all socialism är en bluff och bara gagnar en maktelit?

Socialdemokraterna är inget parti för arbetare. Det är ett parti för politiker eliten.

– är det socialism i Sverige när man använder sin förtroende position till att berika sig själv?

 

– sossarna har skrivit in i sitt partiprogram att dem numera är ett "Feministiskt parti". Tack å hej, nu röstar jag på något annat parti!! Man tycker att jämställdhet och   

   jämlikhet är självklart i vårt samhälle. Orden och definitionerna av orden har en väldigt adekvat betydelse och klingar bra.

 

Jag strider inte med någon om dessa uppfattningar utan endast om sanningens ord. Förändring är vårt konstanta tillstånd har jag hört mer än chef saga. Med detta   sätter de förändring i motsats till stabilitet jag tycker det är mycket mer intressant att sätta det i motsats till upprepning.

 

Med vänlig hälsning

 

Muhammed Muadi

 

Hej!

Vi har tagit upp det e-mail du skickade mig i Rosenlund/ekhagens s-förenings styrelse. Vi förstår inte riktigt vad det är du vill ha svar på, när vi läser ditt mejl. Vi förstår inte heller riktigt vad det är du vill vi ska vara tydliga med och förklara.

Du har tidigare varit medlem i Rosenlund/Ekhagens s-förening. Vid våra medlemsmöten brukar vi diskutera politk och annat. Du är välkommen som medlem hos oss igen, och är då självklart välkommen till vårt nästa medlemsmöte som är i föreningslokalen på Hermansvägen 86 onsdagen den 15 november kl. 18.30. Då har du möjlighet att få de svar och förklaringar du önskar, och kan lättare förklara vad du menar.

Välkommen!                                                                             
                                                                                               
Med vänlig hälsning
Gunilla Karlsson, Rosenlund/Ekhagens s-förening
                                         

 

Tillbaka till början

Till media?

Det är därför ingen av dem som medverkade på ”De nya amerikabreven” ville eller vågade ställa upp med ansikte och namn i en intervju och sätta ord på det som känns jobbigt med Dig eller med någon annan journalist.  För att dem redan vet vad som gäller.

Det har nu gått drygt ett år sedan jag överlämnade mitt hårt kritiserade slutord, som ingick i “De nya amerikabreven”, till Erik Lindfeldt, bibliotekschef, Jan Igefjord, integrationssamordnare och Åke Carlsson, stadsarkivarie, och vidare till deras chef. Ett personligt slutord som jag kritiserade bl.a. kommunens maktelit som jag kallade ”en klubb som styr; förljugen ledarstil, sitter och gaggar om det vanliga”. I den konstaterade jag också bl.a. segregation i veritabla ghetton, utanförskap och de ekonomiska klyftorna.

Jag har blivet motarbetad och kränkt i flera tillfällen efter detta. Blev också arbetslös tillsvidare, sågad och bemött med kalla handen. Talet självständighet i utredningsväsendet är bara skitsnack. Det känns som att ju längre man kritisera, desto mer nedtryckt blir man.  De traditionella hierarkiska maktstrukturerna är tydliga vid en mängd verksamheter och myndigheter, och som kan påverka många. Kritiserar du makten får du på käften! Därför finns denna gemensamma bild av rädsla hos många som har annan mening och enbart vågar pratar i soffan med sina vänner i fikarummet, eller bara efter ett antal glas på krogen, man ger ogärna sina kommentarer/synpunkter/missnöje i officiella sammanhang, och jag anser att ingenting tyder på att det kommer att förändras till det bättre, tvärt om. Det handlar inte om rätt eller fel, för det handlar ju om att försvara sitt ”revir” eller sitt dumma beteende, så att ingen annan släpptes över bron, tills man går i pension.  

Hur skall man kunna kritisera en chef utan risk för "repressalier" vid t.ex. ett nytt arbetssökande? Ytan, kontakter, hyckleriet och fjäskat har blivit en faktor att räkna med i anställningsprocessen. Enlig egen erfarenhet så söker dem inte ens förändringar utan vill fortsätta som de alltid ha gjort i samma lunk. Nya människor som de söker ska vara mer förvaltare (fyrkantig) än nytänkare… Jag blev inte överraskad av de reaktionerna som kom fram efter ”mitt personliga slutord” av ”maktelit”.

Jan Igefjord kallade in mig på sitt kontor. I ett och en halv timme satt vi i hans kontor och diskuterade mina kritiska och kreativa tänkande… Jag föreslog att vi kan gå genom texten, är det något som inte stämmer, så ändrar jag, tycker jag inte det stämmer ändrar jag inte. Oftast pratade han om väldigt onödiga saker, men till slut kom vi fram till att han håller med mig i principen, men det är onödig att skriva om de kritiska reflektioner, även kan det finnas också EN ONÖDIG RISK FÖR MIG I FRAMTIDEN, när det gäller en ny anställning inom kommun! Han berättade för mig att han såg/vet att jag har sökt flera tjänster i kommunen! Jag vet att han jobbar som integrationssamordnare i Jönköpings kommun. Men hur kommer det sig att han vet att jag hade sökt flera tjänster i kommunen, och vad har han med saken att göra? Helt enkelt försökte han skrämma mig, men jag trodde aldrig någonsin att han eller någon annan kan påverka mina ansökningar. Men jag erkänner jag hade FEL.  

I slutet av förra året berättade Erik Lindfelt för mig om att de fick extra pengar för kommande året (06), därför behöver han mina tjänster. Men någonting hade aldrig blivit. Gamla kamratband gör att det inte går att ta beslut som gynnar utvecklingen. Olika människor är olika känsliga för kritik. En del kan ta till sig rättfram och ärligt menad kritik, få inspiration av den till och med. Andra blir bara förbannade och känner sig påhoppade. Och när man ska försvara sitt revir, kan man ge bl.a. olika svar:

-          dessa uppgifter slår vi tillbaka

-          jag har inte fått kännedom om det än

-          Nu hinner jag tyvärr inte svara på fler frågor

-          jag kan tyvärr inte svara just nu

-          det här är allvarligt

-          jag tros inte svara på

-          jag håller inte med

Min handläggare på arbetsförmedlingen sa till mig ”du betraktades av de som ett hot, inte som en tillgång”. Ett hot av en svartskalle, som hete Muhammed, betraktas som andra klassens medborgare och som behandlas med förakt och misstro, jag skrattade bara.

Det finns alltså flera modeller hur man ska lösa dessa problem och skapa rörlighet i marginaliserad områden. Men vi har politikerna och chefer som har skapat ett klimat där vissa personer får möjlighet att frodas och där "småpåvar" får möjlighet att "pinka in sina revir" och sedan kriga för att försvara dem. De bär ett stort ansvar för att så många integrationsprojekt har misslyckas. Dessutom de saknar politisk mod, kunskaper och välja. Politikerna och dessa chefer beslutar bara sådan som gagnar dem själv.

Bakom de försiktiga korrekte uttalandena ligger det bara en massa lögner och rävspel. Många personer (eliten runt) har gjort karriär, genom att utnyttja deras förmåga till på ett taktfullt sätt berömma och fjäska. Man anställer en ny chef är att man anställer en ny som kommer från egen led som han/hon inte kvalificerad för. Gamla kamratband gör att det inte går att ta beslut som gynnar utvecklingen. Det gäller hur hög i tak har du vad det gäller kontakten med dina chefer. 

Det är därför ingen som ville ställa upp för en intervju och prata om sin situation med Dig eller med någon annat. De böjer sig fram, precis som de ville att ingen skulle höra, på grund av den rädslan för att andra ska få veta att de varit med. Det hade varit intressant att höra mer från dem. Men ”Damn if you do, damn if you do not”. (Engagerar man sig i en fråga uppfattas det som fel. Gör man det inte blir det också fel). Detta hände mig. Jag hade yttrat mig offentligt i flera tillfällen, så blev de förbannad på mig. Därför jag är arbetslös tillsvidare.

Hur som helst, nu medan jag är arbetslös, så har jag kommit igång med min anspråkslösa hemsida www.muadi.com, som jag själv byggt och publicerat på arabiska och svenska. Hemsidans statistik visar en uppmuntrande besök siffror från 20 länder.

Integrationspolitik är inte död ännu. Väldigt få tror att det går att utrota segregation, de ekonomiska klyftorna, utanförskap och diskriminering som har ofta en rättslig grund, och för många är det inte ens önskvärt. Kommunen (leds) av en socialdemokrat maktelit som tänkte så. Och Oppositionen till denna maktelit är inte mycket bättre. Integrationspolitik har i flera fall misslyckats och därför lett till en negativ.

Jag vill avsluta med ett citat från Crallimatik av Tage Danielsson - med ett klokt tonfall och ett omsorgsfullt ordval kan vem som helst yttra de horriblast meningslösheter i avsikt att blir betraktad som förnuftig och intelligent.

Med vänlig hälsning

Muhammed Muadi

15 10 06

Breven skickas via e-post till

Christina Kellberg                                      Dagens Nyheter

Hanna Sofia Öberg                                    Norrköpingstidning

Svante Lidén                                             Aftonbladet

Talib Abdulamir                                         SR International

En kopia skickades via e-post till

Jan Josefsson                                           SVT

Erik Lindfeldt                                             bibliotekschef

Tillbaka till början

Makt eller Moral ?

Det är få individer som går i attack mot orättvisor och missförhållanden i samhället. Mobergs misstänksamhet mot makten gick hela vägen upp till samhällspyramidens topp, där blev han uppmanad att " skriva dramatik, inte göra dramatik". Verkligen var han med flera andra kritiker hjältar som gick till attack mot dubbelmoralen som fanns inom samhället.  

- "Flera professorer slutat. Orsaken som anges är en despotisk ledning. Organisationsformen drivs som aktiebolag under

   ledning av en vd".

- "Läkare jobbar dubbel tid. Han fakturerade över 300 timmar/månad".

- "Efter 29 års anställning är mitt jobb nu är slut för jag råkade ju bli sjuk! Av ledningen fick jag inte ens en blomma"

- " ingen utländsk bakgrund gäller för att få ett jobb".

- " kritiker riskerade avsked"

- "vi har något så vackert präntat på papper, att alla ska behandlas lika oavsett ålder, kön, etnisk bakgrund och sexuell

   läggning. Återigen vackra ord men väldigt tomma".

- "De började även begränsa eller undertrycka den fria debatten och kritiken inom sina organisationer"

-  i dag fick jag dock besked om min nya lön. Den ökad med hela 400 kronor! Det är som vanligt fokus på chefernas"

-  slutade jobba efter 15 år anställning. En sämre arbetsgivare har jag inte mött, före eller efter".

- "tack för mig"

    Listan kan göras mycket längre.

    Och när man ska försvara sitt revir, kan man ge olika svar

- "dessa uppgifter slår vi tillbaka".

- "att kvalitén på hans arbete som rådgivande inte alls blev lidande av hans tunga arbetsbörda".

- "jag har inte fått kännedom om det än"

- "Jag har oerhört förtroende för honom/henne"

- "jag kan tyvärr inte svara just nu"

- "det här är allvarligt…"

- "Nu hinner jag tyvärr inte svara på fler frågor"

- "den som kritiserar företaget offentligt är inte välkommen att vara kvar"

- "jag tros inte svara på"

- "jag håller inte med"

- "jag hänvisar till …"

politiker, en kvinna som utsatts för sexuella trakasserier på jobbet, eller kanske en vanlig Svensson som jobbar någonstans, många av dem har förväntningar och som är svåra att förverkliga, många som vill höja rösten i samhällsdebatten, men den rädsla som finns och den ständiga kampen mellan att höja rösten och riskera att bli utslängd, eller hålla tyst för att kunna stanna kvar. 

Med annat ord att utnyttja folk till max. det är iaf vad jag kallar för dubbelmoral, och utan att särskilt många ögonbryn höjs när många av dem som kritiserar, utsparkad i skuggen, kanske de få som alternativ av sina chefer en löneförhöjning eller klapp på huvudet " åå vad duktig du är" samt en ”högre” befattning i företaget. Ett typisk klimatet som bara tystar ned saklig kritik, och inspirerar bara ogenomtänkta inlägg och upprepningar av samma sak om och om igen, så länge som ingen allvarlig kritik riktas mot den egna ledningen. Sådan kritik existerar knappast, och även om den finns är den mycket stel och pliktskyldig, ett yttrande för syns skull, för att ge en glans av opartiskhet.

Sällan eller aldrig hör man talas om en kritik inom organisationen eftersom det censureras i många fall, konsekvens för detta leder till att hela organisationen utvecklas fel. Diskussionen leds bort från kärnor och riktas in på figurer som inte hotar de ledande. Struntsaker blåses upp. Huvudsakliga sanningar förtigs och lögner kan bli normer. 

Kanske en ny variation av Platons idealstat, där ska det finnas tre stånd, vanligt arbetande folk, soldater och den ledande klassen. Det fanns också med annat ord ”invandrare” som inte är en särskild klass. 

Det har varit många funderingar över vad som egentligen hände bl.a. efter Skandias chefer skandal, utvisning av egyptier, orkanen Gudrun, Migrationsverket firande flera avvisningar med champagne, sagan om Tsunami, makt eller moral, och listan är lång… Sen har det gått många debatter och diskussioner och frågan är: Vad hände sedan? Vad hände sen?

Vårt samhälle behöver flera flitiga debattörer som kan delta alltid aktivt och engagera sig i samhällsdebatten, som Moberg och Tage Danielssons som en gång skrev "Enligt samhällets lag, vist av Makterna stiftad, blir man antingen arbetslös eller förgiftad. Och när bolagets blommor på träfracken strös är man både förgiftad och arbetslös." någon eller några som kan höja rosten precis som pojken som sa: "Men kejsaren har ju inga kläder på sig. Han är naken! och många av oss i folkmassan mumlar fortfarande … När mumlet inte gick att härleda till en enskild människa så vågade orden formuleras högt av alla:

"Han är ju naken – han har inga kläder på sig!"

Men å andra sida vi ska inte glömma vad kejsarens minister sa "ja, ja ditt majestät, men folk brukar glömma som alltid". – Och att det finns individer omkring oss, som är suveräna på sy imaginära kläder åt kejsaren.

Vem identifierar du dig? Kejsaren? Ministern? Pojken? Eller den någon i stora folkmassan? 

 

Muhammed Muadi 

Detta har jag försökt få in på insändarsidor i vissa tidningar, men ....

 

Tillbaka till början

Zarathustra resa?

Zarathustra Reste till flera länder, där träffade han många människor, och på följden upptäckte han gott och ont hos dem, samt hittade inte i alla dessa platser mer makt än uppmaningen till gott och ont.

Det är omöjligt för ett folk att leva utan värdigstiftningar, som betyder att deras existens hänger på dess fientlighet till uppvärdering för gott och ont. Där kan vissa individer tycka att det är gott, samtidigt vissa andra kan tycka att det är smälek och skam, och det där vad jag hade upptäckt. Jag såg flera missgärningar som anvisas av lilafärg för utmärkelse i vissa orter, där är det omöjligt för grannarna att visa förståelse för varandra, och alltid häpnas de av andras vansinne och elakheten. Grunden, som kommer i första hand, är den som, för ett folk garanterar att härska och segra, och att kunna egga grannens avundsjuka och skräck.  

Faktiskt, min broder, alltifrån första stund du uppfattar grannens behov, humör och faror omkring sig, härefter kan du uppfatta varför han valde denna eller en annan utväg för att verkställa sin ambition, även i vår tid där kan det finnas tusen och ett ändamål, en konsekvens för att det finns flera olika folkgrupper där de behöver någon krets för att binda sig samman, och det där är enda ändamål, mänskligheten tills nu har inte detta ändamål, men säg mig, om mänskligheten inte har kommit överens om ett enda ändamål, varom betyder att hittills det finns inte något mänsklighet?

 

Muhammed Muadi 

Tillbaka till början

Ett personligt slutord

Kritiskt eller kreativt tänkande?

Några reflektioner

" vardagen består av en serie möjligheter, förargligt maskerade som olöslig problem" Oscar Wilde

Denna bok som härmed publiceras utgör resultatet av projektet ”De nya amerikabreven”. Ett projekt som engagerade ett tiotal invandrare. Här beskrivs bland annat invandringens sociala förhållanden, språket, identitetsproblem, arbetsmarknadspolitiska åtgärder riktade mot invandrare, samhällsförändringar, väntan och ibland hopplöshet.  

Den hierarki som finns ger stora möjligheter för olämpliga att missbruka sin ställning gentemot invandrare. Enligt många invandrare jag har kommit i kontakt med, så finns det en klubb som styr; förljugen ledarstil, sitter och gaggar om det vanliga, där dömer de flesta invandrare till ett oändligt utanförskap.

Där behandlas invandrare som de vore barn eller som om de har något slags handikapp, vilket innebär att de behöver hjälp hela tiden. De blir behandlade som andra klassens medborgare trots att många av dem upplevt sagan om integrationen och kulturella skillnader under många decennier. Enligt många av de invandrare jag talat med måste man så fort som möjligt integrera dem i det svenska samhället. En ömsesidig process som bygger på respekt, jämlikhet och samförstånd mellan individer. Att få dessa människor att känna sig välkomna i det nya landet och ge dem chansen att kunna stå på egna ben. Alla har rätt till en ekonomisk grundtrygghet för att individen ska kunna fungera självständigt i samhället. Ge dem framför allt ett arbete, där kan de försörja sig själva. Som en kompensation för segregationen som är en följd av den höga arbetslösheten. Många invandrare har en sporadisk kontakt eller ingen alls med den del av samhället där man har makt och inflytande. Utbilda individer ur invandrargrupper och enskilda invandrare till formella demokratiska representanter som kan göra det tydligt för sina landsmän vad som förväntas av dem i det nya landet. Detta skulle ge dem en möjlighet att förstå och respektera den svenska modellen och att de ska känna sig delaktiga i Sveriges utveckling. De flesta av oss tycker att alla människor har lika värde, och vad är sanning?

Enligt Dalai Lama handlar det om att ”är vi bara den vi är, varken mer eller mindre, då har vi inga problem med varken självkänsla eller självförtroende”. 

Jag skulle vilja uttrycka ett stort tack till alla de hjälpsamma, fantastiska människor som medverkat i detta projekt. Utan er hade aldrig detta arbete kommit till.

Tillbaka till början

Vem är jag ?

För att börja från början - och det är väl ett ganska logiskt ställe att börja på - så heter jag Muhammed, född den 2 mars 1963 i Jordanien. Jag är gift med en härlig kvinna och har två underbara döttrar, Samah och Lara som är 7 respektive 3,5 år, och vi bor i en trivsam liten lya mellan asfalten och idyllen i Jönköping.

Jag har studerat i Turkiet, och där har jag blivit inspirerad av deras entusiastiska och engagerade sätt.  Där en del av mitt hjärta alltid kommer att finnas kvar.

Jag är en person som gärna hellre lyssnar först och därefter värderar. Teori och praktik skall liksom mötas någonstans på vägen. Till min läggning är jag väldigt målinriktad och sätter stort fokus på att göra mitt bästa.

Jag skulle helst av allt vilja jobba på en arbetsplats, där det finns utvecklingsmöjligheter och flexibla arbetstider. Minst lika viktigt är arbetskamrater och en arbetsmiljö med plats för humor och optimism främjar arbetsglädjen. Det måste stämma med känslomässiga och professionella behov, kompetens, potential och livsstil. Ett företag som har tydliga mål och visioner och en god kommunikation kring hur man når sina mål. Jag anser att det viktigaste är att vis respekt för den enskilda medarbetaren och hans eller hennes bakgrund, idéer, åsikter och erfarenheter. Det innebär att det ska finnas plats för skillnader.

De senaste åren har jag omväxlande arbetsförmedlingen och arbetslöshet.

Jag är muslim. Tron är mitt nav och min trygghet - men den är min ensak, och inget jag försöker att pracka på andra. Om någon frågar mig vad jag tror och varför, så svarar jag ärligt, men annars är det hela enbart något mellan mig och Allah. Jag försöker att visa min tro genom att leva som jag lär.

När jag skriver vill inte låta som en pessimist tvärt om jag vill att vi människor ska vakna upp ur denna på hittade värld och börja acceptera att livet kan vara mycket mer än att lyckas. Så mycket mer än att slår sig fram och bli någon. Det handlar istället om att inse att man är redan någon.

Och det var väl i stort sett det...

Tillbaka till början